norm

Se även Norm.

Svenska

Substantiv

Böjningar av norm	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	norm	normen	normer	normerna
Genitiv	norms	normens	normers	normernas

norm

1. det som anses vara normalt; regel, rättesnöre, mönster

   Synonymer: handlingsregel, förebild

2. (matematik) längd av en vektor; funktion på ett vektorrum som uppfyller villkoren:
   1. ‖v‖ ≥ 0 och ‖v‖ = 0 omm v = 0
   2. ‖a v‖ = |a| ‖v‖, där a tillhör den kropp över vilken vektorrummet är definierat och |a| är absolutbeloppet av a
   3. ‖v + w‖ ≤ ‖v‖ + ‖w‖

   Synonymer: absolutbelopp (vardagligt), belopp (vardagligt), längd (i synnerhet i ändligdimensionella rum)

Besläktade ord

regel

• normativ
• normativitet
• normera

Sammansättningar

regel

• heteronormativitet

längd av vektor

• pseudonorm
• seminorm

Översättningar

det som anses normalt

bokmål: norm (no) engelska: norm (en)

franska: norme (fr) m spanska: norma (es) f tyska: Norm (de) f