norm

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Se även Norm.

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av norm  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ norm normen normer normerna
Genitiv norms normens normers normernas

norm

  1. det som anses vara normalt; regel, rättesnöre, mönster
    Synonymer: handlingsregel, förebild
  2. (matematik, på ett vektorrum V över K) en funktion \| \cdot \| : V \to \mathbb{R} som uppfyller kraven, för varje u, v \in V och a \in K,
    1. \| v \| \ge 0 med likhet omm v = 0
    2. \| av \| = |a| \| v \|
    3. \| u + v \| \le \| u \| + \| v \|
  3. (matematik) norm av vektor (enligt föregående definition); längd av vektor
    Synonymer: absolutbelopp (vardagligt), belopp (vardagligt), längd (i synnerhet i ändligdimensionella rum)


Besläktade ord[redigera]

regel

Sammansättningar[redigera]

regel
längd av vektor

Översättningar[redigera]