norm

Se även Norm.

Svenska

Substantiv

Böjningar av norm	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	norm	normen	normer	normerna
Genitiv	norms	normens	normers	normernas

norm

1. något som anses vara normalt; (oskriven eller icke lagstiftad) "regel", rättesnöre, mönster

   Synonymer: handlingsregel, förebild

2. (matematik, på ett vektorrum V över K) en funktion $\|\cdot \|:V\to \mathbb {R}$ som uppfyller kraven, för varje $u,v\in V$ och $a\in K$,
   1. $\|v\|\geq 0$ med likhet omm $v=0$
   2. $\|av\|=|a|\|v\|$
   3. $\|u+v\|\leq \|u\|+\|v\|$
3. (matematik) norm av vektor (enligt föregående definition); längd av vektor

   Synonymer: absolutbelopp (vardagligt), belopp (vardagligt), längd (i synnerhet i ändligdimensionella rum)

Besläktade ord

regel

• normativ
• normativitet
• normera

Sammansättningar

regel

• heteronormativitet

längd av vektor

• pseudonorm
• seminorm

Översättningar

det som anses normalt

• bokmål: norm ^(no)
• engelska: norm ^(en)
• franska: norme ^(fr) m
• spanska: norma ^(es) f
• tyska: Norm ^(de) f

matematik, funktion

• engelska: norm ^(en)