Hoppa till innehållet

ass

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Se även Ass och äss.

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av ass  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ ass asset ass assen
Genitiv ass assets ass assens

ass

  1. (musik) sänkt a; ton med frekvens nära 415,30 · 2n Hz, för något heltal n (om ettstrukna a antas ha frekvensen 440 Hz enligt överenskommen standard), vilken i liksvävande temperatur är enharmonisk med giss
    Sammansättningar: Ass-dur, ass-moll
    Vanliga konstruktioner: ettstrukna ass, femstrukna ass, fyrstrukna ass, trestrukna ass, tvåstrukna ass
  2. (kortformer, fackspråk, postväsen) assurerad försändelse
    Se även: rek

Översättningar

[redigera]

Engelska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av ass  Singular Plural
Nominativ ass asses
Genitiv ass's, ass' asses'

ass

  1. åsna eller annat last- eller bärdjur
    Synonymer: donkey
    Sammansättningar: she-ass
  2. (nedsättande, överfört) åsna; illa omtyckt person; någon som beter sig illa
    Synonymer: jerk
Etymologi: Besläktat med svenska åsna, ursprungligen från latinska asinus.
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
  1. (amerikansk engelska, slang) rumpa
    Synonymer: butt, behind
  2. (amerikansk engelska, slang) anus
    Synonymer: anus, asshole (vulgärt)
Etymologi: Från den brittiska engelskans arse, jfr. svenska arsel och tyska Arsch. Ursprungligen från proto-indoeuropeiska *Orse, i ungefär samma betydelse, via protogermanskans *arsaz och fornengelskans ærs eller ears.
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.

Lettiska

[redigera]

Adjektiv

[redigera]

ass

  1. skarp, vass

Substantiv

[redigera]

ass f

  1. rotationsaxel, axel
  2. (matematik) axel
  3. ett slags längdmått
  4. ett slags volymmått

Luxemburgiska

[redigera]

Verb

[redigera]

ass

  1. böjningsform av sinn