bein

Se även bein’.

Bottniska

Substantiv

Böjningar av bein	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	bein	beinĕð	bein	beinę̆
Dativ		beinen		beinum

bein n

• uttal: /péɪ̯ːn/, /pɑ́ɪ̯ːɳ/, /pɑ́ːɳ/

1. ben

   Jag hæf ónt uti vínstrbeinen.

   Jag har ont i vänsterbenet.

   Etymologi: Av fornnordiska bein.

   Sammansättningar: beinrangł, beinsterk, belling, fébein, kinnbein

2. redskap, don

   Etymologi: Norska beine m "redskap, verktyg"; jämför fornnordiska beina "att hjälpa, göra färdig"; beini m "hjälp" (se bein’); norska beina "hjälpa, tjäna till".

   Sammansättningar: íðbein, kafłbein, nystbein, skíðbein

   Synonymer: bein’

Isländska

Substantiv

Böjningar av bein	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	bein	beinið	bein	beinin
Ackusativ	bein	beinið	bein	beinin
Dativ	beini	beininu	beinum	beinunum
Genitiv	beins	beinsins	beina	beinanna

bein

1. ben

   Sammansättningar: rifbein

Adjektiv

bein

1. böjningsform av beinn

Bokmål

Substantiv

bein

1. ben

Limburgiska

Substantiv

bein

• uttal: /ˈbɛ́ɪ̯n/ (Etsberg), /ˈbɛ́ɪ̯n/ (Montfort), /ˈbɛ́ɪ̯n/ (Roermond)

1. ben

Lågskotska

Verb

bein

1. tae bein - att vara