bein

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Bottniska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av bein  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ bein beineþ bein beinə
Dativ (bein’) beininn beinum beinum

bein n

  • uttal: /béɪːn/, /bɑ́ɪːn/
  1. ben
    Etymologi: Av fornnordiska bein.
    Sammansättningar: beinrangl, beinstærk, belling, fébein, kaflbein, kinnbein, nystbein

Isländska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av bein  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ bein beinið bein beinin
Ackusativ bein beinið bein beinin
Dativ beini beininu beinum beinunum
Genitiv beins beinsins beina beinanna

bein

  1. ben
    Sammansättningar: rifbein

Adjektiv[redigera]

bein

  1. böjningsform av beinn

Bokmål[redigera]

Substantiv[redigera]

bein

  1. ben

Limburgiska[redigera]

Substantiv[redigera]

bein

  • uttal: /ˈbɛ́ɪ̯n/ (Etsberg), /ˈbɛ́ɪ̯n/ (Montfort), /ˈbɛ́ɪ̯n/ (Roermond)
  1. ben

Lågskotska[redigera]

Verb[redigera]

bein

  1. tae bein - att vara