bein

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Se även bein’.

Bottniska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av bein  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ bein beineþ bein beinæ
Dativ *bein’ beinin beinum beinum

bein n

  • uttal: /béɪ̯ːn/, /bɑ́ɪ̯ːn/
  1. ben
    Etymologi: Av fornnordiska bein.
    Sammansättningar: beinrangł, beinstærk, belling, fébein, kinnbein
  2. redskap, don
    Etymologi: Norska beine m "redskap, verktyg"; jämför fornnordiska beina "att hjälpa, göra färdig"; beini m "hjälp" (se bein’); norska beina "hjälpa, tjäna till".
    Sammansättningar: íþbein, kafłbein, nystbein, skíþbein
    Synonymer: bein’

Isländska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av bein  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ bein beinið bein beinin
Ackusativ bein beinið bein beinin
Dativ beini beininu beinum beinunum
Genitiv beins beinsins beina beinanna

bein

  1. ben
    Sammansättningar: rifbein

Adjektiv[redigera]

bein

  1. böjningsform av beinn

Bokmål[redigera]

Substantiv[redigera]

bein

  1. ben

Limburgiska[redigera]

Substantiv[redigera]

bein

  • uttal: /ˈbɛ́ɪ̯n/ (Etsberg), /ˈbɛ́ɪ̯n/ (Montfort), /ˈbɛ́ɪ̯n/ (Roermond)
  1. ben

Lågskotska[redigera]

Verb[redigera]

bein

  1. tae bein - att vara