bergskam

Svenska

Substantiv

Böjningar av bergskam	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	bergskam	bergskammen	bergskammar	bergskammarna
Genitiv	bergskams	bergskammens	bergskammars	bergskammarnas

bergskam

1. (naturgeografi) upptill smal och spetsig bergsrygg, "bergsrygg med kam"

   Etymologi: Långsträckt berg med "kam" (i betydelsen utväxt) som rygg.

   Jämför: bergsrygg, bergås

Översättningar

Översättningar

• danska: bjergkam u
• finska: vuorenharja, vuorenharjanne ^(fi)
• frisiska: berchkaam
• tyska: Gebirgskamm ^(de) m, Gebirgsgrat m