blight

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Engelska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av blight  Singular Plural
Nominativ blight blights
Genitiv blight's blights'

blight

  1. (botanik) mjöldagg, rost, brand, sot, bladlus
  2. (bildligt) pest, fördärv, förödelse, ödeläggelse, dis
    urban blight
    stadskärnornas förfall

Verb[redigera]

Böjningar av blight  Singular Plural
1-2:a pers. 3:e pers.
Presens blight blights blight
Preteritum blighted
Perfektparticip blighted
Presensparticip blighting, vard. blightin'

blight

  1. fördärva, förstöra, få att vissna, skada, härja, kväva (i brodden), gäcka, förbränna, förtorka
    Besläktade ord: blighter