bortfall

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av bortfall  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ bortfall bortfallet bortfall bortfallen
Genitiv bortfalls bortfallets bortfalls bortfallens

bortfall

  1. det att någonting faller bort
    Etymologi: verbalsubstantiv av bortfalla
    Besläktade ord: bortfalla
    Jämför: manfall

Översättningar[redigera]