bortfalla

Svenska

Verb

Böjningar av bortfalla	Aktiv
Infinitiv	bortfalla
Presens	bortfaller
Preteritum	bortföll
Supinum	bortfallit
Imperativ	bortfall
Particip
Presens	bortfallande, bortfallandes
Perfekt	bortfallen

bortfalla

1. falla bort, iväg, undan; falla av, lossna; falla bakom, avta

   Användning: ofta bildligt

2. (bildligt) förgå, gå förlorad; försvinna, upphöra; bli ogiltig, ogiltigförklarad; utgå, bli utelämnad

   Jag vill inte bortfalla i dennes ögon. (vill inte att dennes stående syn om mig blir ogiltig)

Synonymer: falla bort (partikelverb))

Besläktade ord: bortfall

Översättningar

falla bort

• engelska: fall away ^(en), break away ^(en), drop off ^(en)

(bildligt) förgå, försvinna, bli ogiltig, utgå

• engelska: fall away ^(en), disappear ^(en), vanish ^(en), lapse ^(en), be omitted ^(en), be diminished ^(en)