dedicera
Hoppa till navigering
Hoppa till sök
Svenska
[redigera]Verb
[redigera]Böjningar av dedicera | Aktiv | Passiv |
---|---|---|
Infinitiv | dedicera | dediceras |
Presens | dedicerar | dediceras |
Preteritum | dedicerade | dedicerades |
Supinum | dedicerat | dedicerats |
Imperativ | dedicera | – |
Particip | ||
Presens | dedicerande, dedicerandes | |
Perfekt | dedicerad | |
dedicera
- uttal: dedɪˈseːra
- tillägna, oftast gällande att tillägna någon ett konstnärligt verk
- Författaren hade som vana att dedicera sina böcker åt sin far.
- Etymologi: Av latinska dedicare (”ägna, helga, tillägna”). Av de-, ett förstärkande prefix, och dicare (”förkunna”).
- Användning: Ordet uttalar man med s-ljud, jämför multiplicera. Det är dock även vanligt att man både uttalar och stavar det med k-ljud, dedikera. Detta uttal och stavning använder man emellertid endast i datasammanhang och är ett lånord från engelska dedicate. I betydelsen tillägna gäller dedicera med s-ljud.[1] Däremot uttalar man substantivet dedikation i betydelsen ”tillägnan” med k-ljud, jämför multiplikation.
- Besläktade ord: dedikation, dedikera
Översättningar
[redigera]tillägna
Källor
[redigera]- ↑ ”Ska man skriva dedikerad eller dedicerad?” Språkrådet, hämtad 1 juli 2012