deer

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Engelska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av deer  Singular Plural
Nominativ deer deer
Genitiv deer's deer's
deer

deer

  1. hjort; hjortdjur
    Etymologi: Av medelengelska deere, dere, der, dier, deor (”litet djur, hjort”), av fornengelska dēor, dīor (”ett djur, någon art av vilda djur; hjort, ren”), av urgermanska *deuzą (”djur”), varav även svenska djur och tyska Tier, av urindoeuropeiska *dʰewsóm (”levande ting”), av roten *dʰéws (”anda, andning”), av *dʰwés-. För semantisk utveckling jämför latinska animalis (”djur”), av anima (”anda, själ”).
    Grammatik: Stundom används även i plural den icke-vedertagna formen deers(').
    Hyponymer: (hjortkalv) fawn, calf, kid; (hanhjort) buck, hart, stag; (hind) doe, hind, roe, teg
    Sammansättningar: fallow deer, red deer, roe deer

Limburgiska[redigera]

Substantiv[redigera]

deer n

  1. djur