einn

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Bottniska[redigera]

Räkneord[redigera]

einn m

  1. talet 1, bland annat vid räkning
    Einn, tvá, trí...
    Grammatik: Femininum ein eller ei, neutrum eitt.
    Besläktade ord: ina, einbeitt, einfǿtingsgres, einke, einkum, einkænnerligt, einkumelig, einkunðig, einkunðes, einsk, einsk’, einskes, einstǿding, einsi, eintrétinn, eintaumd, eintaumug, eintaumelig, eintrétinn
    Fraser: tvá einn

Artikel[redigera]

einn m

  1. en i maskulinum
    einn brætt bakk’
    en brant backe
    Grammatik: Femininum ein eller ei, neutrum eitt.
    Varianter: n

Pronomen[redigera]

einn m

  1. den ene
    Einn gæt jú słepp’.
    En av dem måste ju släppa.
    Heð gjikk eitt sum ænneð pá afinsjónĕn.
    Det såldes både det ena och det andra på auktionen.
    Heð gjikk eitt fyr allt.
    Det gick i klump, dvs. man lade ihop många saker på auktionen och begärde ett bud för allt.
    Hirnă vær int’ fremęndĕð vóreð, heð vær næ ænneð eina.
    Det var inte vårt främmande, det var några andra.

Isländska[redigera]

Adjektiv[redigera]

einn

  1. ensam

Räkneord[redigera]

Böjningar av einn  Singular Plural
Maskulinum Femininum Neutrum Maskulinum Femininum Neutrum
Nominativ einn ein eitt einir einar ein
Ackusativ einn eina eitt eina einar ein
Dativ einum einni einu einum einum einum
Genitiv eins einnar eins einna einna einna

einn

  1. en, ett
    Grammatik: Singularformerna används i alla fall där singularitet avses. Dock används pluralformen av ”einn” när man vill uttrycka exempelvis ett par av något. Då i stället för att säga ”ett par byxor” säger man då istället på isländska ”einar buxur”.
    Se även: fyrstur, fyrst