epok

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av epok  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ epok epoken epoker epokerna
Genitiv epoks epokens epokers epokernas

epok

  1. längre tidsperiod; tidsålder med karakteristiska kännetecken
  2. (geokronologi) lång tid; men kortare än en period
    Hyponymer: cisural, eocen, furong, guadalupe, holocen, loping, llandovery, ludlow, mellersta devon, mellersta jura, mellersta ordovicium, mellersta trias, miaoling, miocen, mississippi, oligocen, paleocen, pennsylvania, pleistocen, pliocen, pridoli, serie 2, terreneuve, wenlock, yngre devon, yngre jura, yngre krita, yngre ordovicium, yngre trias, yngre devon, äldre jura, äldre krita, äldre ordovicium, äldre trias
    Användning: Geologin har namngivit 1 supereon, 4 eoner, 10 eror, 22 perioder, 37 epoker, 95 åldrar.

Översättningar[redigera]