fällen

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

fällen

  1. böjningsform av fäll
  2. böjningsform av fälle

Tyska[redigera]

Verb[redigera]

Konjugation för fällen 

Hjälpverb: haben

Infinitiv fällen
Presensparticip fällend
Perfektparticip gefällt
Indikativ 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers.
Presens Singular ich fälle  du fällst  er, sie, es fällt 
Plural wir fällen  ihr fällt  sie fällen 
Preteritum Singular ich fällte  du fälltest  er, sie, es fällte 
Plural wir fällten  ihr fälltet  sie fällten 
Imperativ
Singular - fälle ! -
Plural - fällt ! fällen Sie !
Konjunktiv I
Presens Singular ich fälle  du fällest  er, sie, es fälle 
Plural wir fällen  ihr fället  sie fällen 
Konjunktiv II
Preteritum Singular ich fällte  du fälltest  er, sie, es fällte 
Plural wir fällten  ihr fälltet  sie fällten 

fällen

  1. fälla
  2. avverka
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Sammansättningar: Holzfäller, Holzfällerin