förfalla

Svenska

Verb

Böjningar av förfalla	Aktiv
Infinitiv	förfalla
Presens	förfaller
Preteritum	förföll
Supinum	förfallit
Imperativ	förfall
Particip
Presens	förfallande, förfallandes
Perfekt	förfallen

förfalla

1. befinna sig i förfall; inom den närmaste tiden förväntas bli förstört och fungerar allt sämre

   I brist på ork lät han huset och gården förfalla.

   Skärp dig! Du kan inte låta dig själv förfalla på detta sätt.

   Besläktade ord: förfall, förfallen

2. (om skuld) passera den sista tidpunkten för betalning

   Räkningen kommer förfalla om du inte betalar snart.

   Sammansättningar: förfallodag, förfallodatum, förfallotid

Se även: förefalla

Översättningar

falla omkull

• bokmål: forfalle
• tyska: verfallen ^(de), herunterkommen ^(de), verkommen ^(de)