hitta

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av hitta  Aktiv Passiv
Infinitiv hitta hittas
Presens hittar hittas
Preteritum hittade hittades
Supinum hittat hittats
Imperativ hitta
Particip
Presens hittande, hittandes
Perfekt hittad

hitta

  1. (kunna) lokalisera, bestämma positionen för något eller vägen till något
    Jag hittar inte mitt körkort.
    Hittar du till Södertälje?
    1350-talet: Magnus Erikssons landslag:
    Nu hitter man fynd vtan hæræz, þa skal hona föræ til næstæ by ok niþer sætiæ ok lysa læta, for þy æt ængin fynd ma af þy hæræþe föras sum hon fanz i för æn vte ær nat ok aar, ællæ rætter æghande [æfter] komber.
    Synonymer: finna
  2. upptäcka
    Jag hittade en mycket fin sten igår.
    Synonymer: finna
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.  
Etymologi: Av fornsvenska hitta av fornnordiska hitta, "träffa", varav även isländska och färöiska hitta och engelska hit, alla tre med betydelsen "att träffa".
Fraser: hitta på
Sammansättningar: hittegods, hittepå, upphittad

Översättningar[redigera]

Isländska[redigera]

Verb[redigera]

hitta

  1. träffa, möta
    Ég hitti hann í gær.
    Jag träffade honom i går.