fint

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av fint  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ fint finten finter finterna
Genitiv fints fintens finters finternas

fint

  1. (fotboll) rörelse avsedd att förvirra motståndaren
    Besläktade ord: finta

Översättningar[redigera]

Adverb[redigera]

Böjningar av fint 
Positiv fint
Komparativ finare
Superlativ finast

fint

  1. avledning till adjektivet fin
    Han sjöng så fint.

Översättningar[redigera]

Adjektiv[redigera]

fint

  1. böjningsform av fin

Bokmål[redigera]

Adjektiv[redigera]

fint

  1. böjningsform av fin

Adverb[redigera]

fint

  1. avledning till adjektivet fin

Danska[redigera]

Adjektiv[redigera]

fint

  1. böjningsform av fin

Adverb[redigera]

fint

  1. avledning till adjektivet fin

Nynorska[redigera]

Adjektiv[redigera]

fint

  1. böjningsform av fin

Adverb[redigera]

fint

  1. avledning till adjektivet fin