front

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av front  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ front fronten fronter fronterna
Genitiv fronts frontens fronters fronternas

front

  1. linje som utgör gräns mellan stridande parter i krig; område i krig där strid pågår; (utvidgat) stridslinje i politisk eller ideologisk kamp; de delar av armé som är närmast fienden; (utvidgat) politisk organisation (vanligen om radikala grupper)
    Soldaterna blev skickade till fronten.
    Liberalerna organiserade en enad front mot politisk extremism.
    De har planer på att bilda en folkfront mot rasblandning.
    Synonymer: stridslinje
    Sammansättningar: tvåfrontskrig, befrielsefront
  2. område för verksamhet av något slag
    Hur går det på arbetsfronten, då?
  3. framsida på (större) föremål
    Bilens front var totalförstörd.
    Sammansättningar: frontfigur
  4. (meteorologi) gränsskikt mellan högtryck och lågtryck; varmfront, kallfront
    På söndagen blåser fronten in över södra Skandinavien.
    Synonymer: frontzon

Etymologi[redigera]

  1. Sen 1679 av franska front "framsida; panna; stridslinje", av latinska frons med samma betydelse.
  2. Sen 1930-talet, se 1.
  3. Sen 1728, se 1.
  4. Sen 1874, se 1.

Besläktade ord[redigera]

Översättningar[redigera]

Franska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av front  Singular Plural
Maskulinum front fronts

front m

  1. (anatomi) panna
  2. Framsida på byggnad
    Le front d’un palais.
    Synonymer: façade
  3. (militärt) front
    Les soldats ont été envoyés au front.
    Soldaterna blev skickade till fronten.
  4. (politik) front
    Le front de libération nationale.
    Synonymer: bloc, ligue
  5. (meteorologi) front
    Front chaud.

Slovakiska[redigera]

Substantiv[redigera]

front m

  1. (militärt) front
  2. (meteorologi) front
  3. (väntande människor)
  4. (data) (datastruktur, FIFO)