fulhet

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av fulhet  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ fulhet fulheten fulheter fulheterna
Genitiv fulhets fulhetens fulheters fulheternas

fulhet

  1. egenskapen att vara ful
    Och när han kom hem till Sverige, tyckte han, att han kommit till fulhetens egentliga fosterland.
    Antiken såg fulheten framför allt som uppenbarare av ondskan.
    I den stora livsantitesen, som ovan varit på tal, genomtränga motsatserna varandra så helt, att skönheten blir ful och fulheten skön, ljuset mörkt och mörkret ljust.
    Antonymer: skönhet
  2. ful handling
    Synonymer: elakhet, fusk, hyss
  3. ful person
    Antonymer: skönhet
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Av fornsvenska fulhet.

Översättningar[redigera]

Fornsvenska[redigera]

Substantiv[redigera]

fulhet f

  1. fullhet, egenskapen att vara full (fylld)
  2. ruttenhet, egenskapen att vara rutten
  3. fulhet, egenskapen att vara ful
  4. ringhet, ynkedom, uselhet