hut

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även hutt och Hut.

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

hut n

  1. (oböjligt; i vissa uttryck) det att skämmas, att uppföra sig ordentligt eller att visa hövlighet och respekt
    Barn ska lära sig att veta hut!
    Det här var en betydligt mer komplicerad fråga än några snorungar som inte visste hut.
    Kanske är det dock för mycket begärt att kräva hut, hyfs och vanlig politisk anständighet av två riksdagsmän.
    Fraser: hut och hyfs, ha ingen hut, lära hut, veta hut
    Besläktade ord: huta, hutlös
    Etymologi: Substantivet hut är besläktat med verbet huta (också med varianten åthuta), som betyder att säga till, tillrättavisa, korrigera.[1] Möjligen urbesläktat med hot, hota

Källor[redigera]

  1. Svensk etymologisk ordbok: "hut"

Engelska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av hut  Singular Plural
Nominativ hut huts
Genitiv hut's huts'

hut

  1. hydda, koja

Verb[redigera]

Böjningar av hut  Singular Plural
1-2:a pers. 3:e pers.
Presens hut huts hut
Preteritum hutted
Perfektparticip hutted
Presensparticip hutting, vard. huttin'

hut

  1. förlägga (någon eller något) i en enkel och tillfällig byggnad, exempelvis i en barack