kana

Se även kanna.

Svenska

Substantiv

Böjningar av kana	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kana	kanan	kanor	kanorna
Genitiv	kanas	kanans	kanors	kanornas

rutschkana

kana

1. lång och smal (sluttande) isbana

   Synonymer: isbana

2. (utvidgat) iordninggjord bana utför vilken man kan glida nedför en sluttning

   Synonymer: rutschkana

   Hyponymer: vattenrutschkana

Fraser: (konkreta) åka/slå kana

Översättningar

lång och smal (sluttande) isbana

polska: ślizgawka f

bana utför vilken man kan glida nedför en sluttning

polska: zjeżdżalnia (pl) f tyska: Rutsche (de) f, Rutschbahn (de) f

Verb

Böjningar av kana	Aktiv	Passiv
Infinitiv	kana	kanas
Presens	kanar	kanas
Preteritum	kanade	kanades
Supinum	kanat	kanats
Imperativ	kana	–
Particip
Presens	kanande, kanandes
Perfekt	(kanad)
Not: Perfektparticip existerar med tillhörande partikel.

kana

1. sakta glida nedför en sluttning

   Synonymer: rutscha

   Bussen kanade av vägen och ligger i diket.

   Vårt samhälle kanar utför ruinens brant.

   Fraser: (partikelverb) kana in, kana i väg, kana ner, kana över

Översättningar

sakta glida nedför en sluttning

polska: ślizgać się (pl) tyska: schlittern (de)

Bottniska

Substantiv

Böjningar av kana	Singular		Plural
maskulinum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kana	kanann	kana	kanana
Dativ		kananum		kanum

kana m

• uttal: /kɑ̀ːɳɑ/

1. spånor, som faller efter kniv eller hövlar och slika verktyg, ej efter huggborr eller yxa, om ej då de är små och tunna

   Användning: Oftast sägs kanan.

   Jämför: spón, tveit

Bretonska

Verb

kana

1. sjunga

Estniska

Substantiv

kana

1. (fåglar) höns
2. (mat) kyckling

Fijianska

Substantiv

kana

1. måltid

Verb

kana

1. äta

Finska

Substantiv

kana

1. (fågelarter) höns
2. (fåglar) höna
3. (mat) kyckling

Sammansättningar

• kananmuna
• kanatarha
• kanaverkko

Vepsiska

Substantiv

kana

1. (fågelarter) höns
2. (mat) kyckling