knalle

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av knalle  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ knalle knallen knallar knallarna
Genitiv knalles knallens knallars knallarnas

knalle

  1. kringvandrande (västgötsk) försäljare
  2. liten och ofta brant höjd, kulle eller backe; även om toppen på sådan
    Etymologi: besläktat med knöl.
    Sammansättningar: bergknalle, bergsknalle, knallebygden

Översättningar[redigera]

Tyska[redigera]

Verb[redigera]

knalle

  1. böjningsform av knallen