lok

Se även lök, lók och Lok.

Svenska

Substantiv

Böjningar av lok	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	lok	loket	lok	loken
Genitiv	loks	lokets	loks	lokens

ett elektriskt RC-lok

ett klassiskt ånglok

lok

1. (järnväg) kortform av lokomotiv; dragfordon som står för ett tågs framdrivande kraft och drar en vagn eller flera sammankopplade vagnar

   InterCity-tågen dras vanligen av RC6-lok.

   Elektriskt drivna lok fick ångloken att gå ur tiden.

   Sammansättningar: diesellok, ellok, gasturbinlok, linjelok, lokförare, tanklok, tenderlok, växellok, ånglok

   Användning: Benämningen lok används normalt för ett dragfordon med enbart plats för tågföraren och inte för någon passagerare, medan en vagn med förarhytt i änden och plats för passagerare i övrigt utrymme däremot benämns motorvagn (om vagnen används för att köra tåget) eller manövervagn (om vagnen saknar drivning), som numera är den typ av dragfordon som är vanligast för persontåg (och tåg som drivs med så kallade motorvagnar är alltså "loklösa").

Översättningar

tågets dragfordon

• belarusiska: лакаматыў m (lakamatyw)
• bokmål: lok n
• danska: lokomotiv ^(da) n
• engelska: locomotive ^(en), loco ^(en)
• finska: veturi ^(fi)
• franska: locomotive ^(fr) f
• malajiska: lokomotif
• ryska: локомотив ^(ru) m (lokomotiv)
• tyska: Lok ^(de) f, Lokomotive ^(de) f
• ukrainska: локомотив ^(uk) m (lokomotyv)

Danska

Substantiv

Böjningar av lok	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	lok	lokken	lokker	lokkerne
Genitiv	loks	lokkens	lokkers	lokkernes

lok

1. (om hår) lock

   Etymologi: Av fornnordiska lokkr (”lock”).

   Besläktade ord: lokket

   Sammansättningar: hårlok, pandelok

Isländska

Substantiv

lok n

1. (om gryta, kastrull, brunn, stekpanna eller liknande) lock

   Sammansättningar: augnlok

Älvdalska

Substantiv

lok

1. lök

   Etymologi: Av fornnordiska laukr (”lök”).