mätt

Se även matt och mått.

Svenska

Adjektiv

Böjningar av mätt 1.		Positiv	Komparativ	Superlativ
		Attributivt
Obestämd singular	Utrum	mätt	mättare
	Neutrum	mätt
Bestämd singular	Maskulinum	mätte		mättaste
	Alla	mätta
Plural		mätta
		Predikativt
Singular	Utrum	mätt	mättare	mättast
	Neutrum	mätt
Plural		mätta
Kompareras alternativt med mer och mest.
Adverbavledning		(mätt)?

Böjningar av mätt 2.		Positiv
		Attributivt
Obestämd singular	Utrum	mätt
	Neutrum	mätt
Bestämd singular	Maskulinum	mätte
	Alla	mätta
Plural		mätta
		Predikativt
Singular	Utrum	mätt
	Neutrum	mätt
Plural		mätta
Kompareras med mer och mest.
Adverbavledning		(mätt)?

mätt

1. som har ätit tillräckligt med mat för att inte känna hunger; (överfört) som har fått nog

   Efter förrätten var vi så mätta att vi inte orkade äta varken huvudrätten eller efterrätten.

   Han kunde inte se sig mätt på tjejerna.

   Etymologi: Av fornsvenska mætter, genom omljud till mat. Av fornnordiska mettr.

   Besläktade ord: mätta

   Sammansättningar: proppmätt

   Se även: hungrig, otörstig

2. perfektparticip av mäta; som någon har mätt längden på

   Jag blev mätt med ett måttband och jag hade tydligen vuxit enormt mycket det senaste året.

   Besläktade ord: mått, måtta, mäta

Översättningar

inte hungrig

• bokmål: mett ^(no)
• danska: mæt ^(da)
• engelska: full ^(en)
• finska: kylläinen ^(fi)
• franska: rassasié ^(fr)
• färöiska: mettur
• isländska: mettur
• nynorska: mett
• portugisiska: saciado ^(pt), cheio ^(pt), farto ^(pt)
• tyska: satt ^(de), gesättigt ^(de)

Adverb

mätt

1. avledning till adjektivet mätt

Verb

mätt

1. böjningsform av mäta