nor

Tvärspråkligt

Kod

nor

nor

1. (ISO 639-2) kod för språket bokmål
2. (ISO 639-3) kod för språket bokmål

Se även: nob, nno

Svenska

Substantiv

Böjningar av nor	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	nor	noret	nor	noren
Genitiv	nors	norets	nors	norens

nor n

1. smalt sund

Översättningar

smalt sund

• bokmål: nor n

Bottniska

Adverb

nor

• uttal: nóˑɾ

1. norr

   Etymologi: Av fornnordiska norðr.

   Varianter: nórð

   Sammansättningar: norbyggar, norett’, norlenning, norvegg

Substantiv

Böjningar av nor	Oräknebart
maskulinum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	nor	norĕnn
Dativ		norŭm

nor m

1. nordanvinden

Danska

Substantiv

Böjningar av nor	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	nor	noret	nor	norene
Genitiv	nors	norets	nors	norenes

nor n

1. nor (smalt sund)
2. sött och hjälpbehövande barn eller djur

Engelska

Konjunktion

nor

1. eller (negativt, t.ex. i konstruktionen neither ... nor); inte heller

   I am neither hungry nor thirsty

   Jag är varken hungrig eller törstig