ruin

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av ruin  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ ruin ruinen ruiner ruinerna
Genitiv ruins ruinens ruiners ruinernas

ruin

  1. (arkitektur, historia) lämning av byggnadsverk
  2. undergång, förfall, fördärv
  3. (ekonomi) ekonomiskt sammanbrott

Översättningar[redigera]

Engelska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av ruin  Singular Plural
Nominativ ruin ruins
Genitiv ruin's ruins'

ruin

  1. ruin, byggnadsverk
  2. ruin, undergång

Verb[redigera]

Böjningar av ruin  Singular Plural
1-2:a pers. 3:e pers.
Presens ruin ruins ruin
Preteritum ruined
Perfektparticip ruined
Presensparticip ruining, vard. ruinin'

ruin

  1. ruinera, fördärva