ruin

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av ruin  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ ruin ruinen ruiner ruinerna
Genitiv ruins ruinens ruiners ruinernas
ruin

ruin

  1. (arkitektur, historia) lämning av byggnadsverk
    Sammansättningar: slottsruin
  2. undergång, förfall, fördärv
  3. (ekonomi) ekonomiskt sammanbrott

Översättningar[redigera]

Engelska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av ruin  Singular Plural
Nominativ ruin ruins
Genitiv ruin's ruins'

ruin

  1. ruin, byggnadsverk
  2. ruin, undergång

Verb[redigera]

Böjningar av ruin  Singular Plural
1-2:a pers. 3:e pers.
Presens ruin ruins ruin
Preteritum ruined
Perfektparticip ruined
Presensparticip ruining, vard. ruinin'

ruin

  1. ruinera, fördärva