sjana
Hoppa till navigering
Hoppa till sök
Svenska[redigera]
Substantiv[redigera]
| Böjningar av sjana | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | sjana | sjanan | sjanor | sjanorna |
| Genitiv | sjanas | sjanans | sjanors | sjanornas |
sjana
- (vardagligt) våpig kvinna; slinka, slampa, sköka
- 1914: En dåres försvarstal, August Strindberg:
- »Vad är det för sjana du går och drar med i stans omgivningar?»
- »Vad är det för sjana du går och drar med i stans omgivningar?»
- 1927: Systrarna Rondoli, s. 42 (Almqvist & Wiksell), Guy de Maupassant (översättning av Karl Asplund):
- Jag tänker inte stanna här tre veckor och se på hur du hånglar med den där schanan.
- Jag tänker inte stanna här tre veckor och se på hur du hånglar med den där schanan.
- 1914: En dåres försvarstal, August Strindberg:
- (ålderdomligt) gammal och oduglig kvinna
- 1897: Skollärare John Chronschoughs memoarer från uppväksttiden och seminarieåren, August Leonard Vondeson:
- Hans »krösen» voro alltjemt för många och för goda att plockas bort af hvilken sjane eller sjana till fattighjon, som ville, utan så mycket som tack.
- Hans »krösen» voro alltjemt för många och för goda att plockas bort af hvilken sjane eller sjana till fattighjon, som ville, utan så mycket som tack.
- 1897: Skollärare John Chronschoughs memoarer från uppväksttiden och seminarieåren, August Leonard Vondeson:
- (ålderdomligt) enfaldig, smått fånig person[1]
Verb[redigera]
| Böjningar av sjana | Aktiv | Passiv |
|---|---|---|
| Infinitiv | sjana | sjanas |
| Presens | sjanar | sjanas |
| Preteritum | sjanade | sjanades |
| Supinum | sjanat | sjanats |
| Imperativ | sjana | – |
| Particip | ||
| Presens | sjanande, sjanandes | |
| Perfekt | (sjanad)? | |
sjana
- (ålderdomligt) sätta näsan högt i vädret
- (vardagligt eller dialektalt, västgötska) tanklöst, oroligt, förvirrat eller i förvåning glo eller stirra på ett fånigt sätt