skälla

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även skela.

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av skälla  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ skälla skällan skällor skällorna
Genitiv skällas skällans skällors skällornas
skälla

skälla

  1. liten öppen klocka som hängs under halsen på husdjur för att kunna lokalisera det
    Jämför: bjällra
    Sammansättningar: koskälla, skällko
    Fraser: bli annat ljud i skällan

Översättningar

[redigera]

Verb

[redigera]
Böjningar av skälla 1-3. Aktiv Passiv
Infinitiv skälla skällas
Presens skäller skälls (skälles)
Preteritum skällde skälldes
Supinum skällt skällts
Imperativ skäll
Particip
Presens skällande, skällandes
Perfekt (skälld)

Not:
Perfektparticip existerar med tillhörande partikel.
Böjningar av skälla 1. Aktiv Passiv
Infinitiv skälla skällas
Presens skäller skälls (skälles)
Preteritum skall skalls
Supinum skällt skällts
Imperativ skäll
Particip
Presens skällande, skällandes
Perfekt (skälld)

Not:
Perfektparticip existerar med tillhörande partikel.

skälla

  1. avge det ljud en hund frambringar: vov
    Besläktade ord: skall, skäll
  2. (vardagligt) drastiskt (och ofta högljutt) konfrontera, kritisera och/eller tillrättavisa /någon/ (för olydnad, försummelse och dylikt)
    Synonymer: huta åt/åthuta, ge /någon/ skäll, banna (ålderdomligt)
    Fraser: skälla på (någon), skälla ut
  3. uttala förolämpning /gentemot någon/
    Vanliga konstruktioner: skälla ngn för ngt

Översättningar

[redigera]