släcka

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av släcka  Aktiv Passiv
Infinitiv släcka släckas
Presens släcker släcks (släckes)
Preteritum släckte släcktes
Supinum släckt släckts
Imperativ släck
Particip
Presens släckande, släckandes
Perfekt släckt

släcka

  1. göra så att något slutar att brinna; få att slockna
    Brandmännen lyckades snabbt med att släcka elden.
    Vanliga konstruktioner: släcka något
    Antonymer: tända
    Troponymer: fimpa
  2. göra så att en lampa slutar att lysa; få att slockna
    Har du släckt alla lampor i huset?
    Vanliga konstruktioner: släcka något, släcka ned
    Antonymer: tända
  3. stilla något, få något att upphöra (särskilt om törst)
    Vanliga konstruktioner: släcka törsten, släcka något
    Synonymer: stilla
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Besläktade ord: slockna, släckning, släckare
Sammansättningar: nedsläcka
Varianter: slycka (ålderdomligt)
Fraser: släcka ut, släcka av
Etymologi: Av fornsvenska slækkia.[1]

Översättningar[redigera]

Källor[redigera]

  1. Ordbok över svenska medeltidsspråket: supplement (1925-1973) "släkkia"