sluten

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Adjektiv[redigera]

Böjningar av sluten 1 Positiv Komparativ Superlativ
Attributivt
Obestämd
singular
Utrum sluten
Neutrum slutet
Bestämd
singular
Maskulinum slutne slutnare slutnaste
Alla slutna slutnaste
Plural slutna slutnaste
Predikativt
Singular Utrum sluten
Neutrum slutet slutnare slutnast
Plural slutna
 
Adverbavledning slutet
Böjningar av sluten 2-5 Positiv
Attributivt
Obestämd
singular
Utrum sluten
Neutrum slutet
Bestämd
singular
Maskulinum
Alla slutna
Plural slutna
Predikativt
Singular Utrum sluten
Neutrum slutet
Plural slutna
Kompareras inte.

sluten

  1. fåordig, förtegen
    Han är väldigt sluten av sig.
    Synonymer: fåmäld, fåordig, förtegen, ordkarg, inbunden, tystlåten, otillgänglig, reserverad
    Antonymer: öppen (motsatspar), pratsam
  2. (okomparabelt) stängd, avgränsad
    Riksdagens omröstningar är slutna.
    Synonymer: hemlig
    Antonymer: öppen (motsatspar)
  3. (matematik, om en mängd) sådan att varje randpunkt tillhör mängden
    Betrakta ett slutet klot runt origo.
  4. (algebra) om en operator som verkar på en mängd, så att resultatet alltid tillhör denna mängd
  5. (geometri) om en yta som saknar rand men har ändlig storlek
  6. perfektparticip av sluta

Översättningar[redigera]

Substantiv[redigera]

sluten

  1. böjningsform av slut