sluta

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Se även slutta.

Svenska[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av sluta 1-5. Aktiv Passiv
Infinitiv sluta slutas
Presens slutar slutas
Preteritum slutade slutades
Supinum slutat slutats
Imperativ sluta
Particip
Presens slutande, slutandes
Perfekt (slutad)
Not:
Perfektparticip existerar med tillhörande partikel.
Böjningar av sluta 6-9. Aktiv Passiv
Infinitiv sluta slutas
Presens sluter sluts (slutes)
Preteritum slöt slöts
Supinum slutit slutits
Imperativ slut
Particip
Presens slutande, slutandes
Perfekt sluten

sluta

  1. upphöra, få ett slut
    Programmet slutar klockan åtta.
  2. upphöra med handling som utförs just nu
    Men kan du sluta skrika?
  3. (modalt hjälpverb) upphöra med en vana
    Det är svårt att sluta röka.
  4. lämna en (regelbundet utförd) verksamhet som till exempel skola eller anställning
  5. få som slutligt resultat i en tävling
    Laget slutade på andra plats i ligan.
  6. stänga (om en dörr, lucka eller liknande)
  7. förbinda ändarna på en kurva så att kurvan inte längre har början eller slut detta borde gå att formulera bättre
  8. stadfästa en överenskommelse
    En pakt slöts mellan deltagarna.
  9. (reflexivt: sluta sig) dra sig tillbaka från socialt liv; bli mer inåtvänd
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan. Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Av fornsvenska sluta, av medellågtyska slūten, av fornsaxiska slūtan, av urgermanska *sleutaną (”sluta, låsa, stänga”), av urindoeuropeiska *(s)klewd- (”låsa, stänga”), av *(s)kleh₂w- (”spik, nål, krok, nyckel”), av *(s)kel- (”bända, kroka, böja”). Jämför bokmål slutte, nynorska slutta, slutte, danska slutte, tyska schließen, luxemburgiska schléissen, nederländska sluiten, latinska clāvis (”nyckel”), clāvus (”spik, nagel”), engelska close och ryska клюка́ (kljuká, ”käpp”), ключ (ključ, ”nyckel, tangent, (skift)nyckel”).[1][2]
Vanliga konstruktioner: sluta med, sluta på
Besläktade ord: slut, slutare, sluten, slutlig, klaviatur, enklav, exklav, klaverinstrument
Fraser: sluta avtal behöver detta en egen artikel?, sluta fred, sluta sig samman, sluta upp
Sammansättningar: ansluta, avsluta, besluta, försluta, innesluta, kortsluta, omsluta, tillsluta, utesluta

Översättningar[redigera]

Källor[redigera]

  1. Svenska Akademiens ordbok: "sluta"
  2. Wiktionary på engelska "Reconstruction:Proto-Germanic/sleutaną"