snö

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Se även sno och snø.

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av snö  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ snö snön
Genitiv snös snöns



snö

  • uttal: snö: /snøː/
  1. nederbörd som faller, eller har fallit, ner från molnen och består av iskristaller som sitter ihop; iskristaller
    Snön faller oftare på vintern än på sommaren.
    Varianter: snög (dialektalt), sno (orsamål)
    Etymologi: Av fornsvenska snior, av fornnordiska snær, från urgermanska *snaiwaz (varav även engelska snow, tyska Schnee, nederländska sneeuw), av indoeuropeiska roten *(s)neigʷʰ- (varav även latin nix, grekiska νίφα, sanskrit स्नेह, snēha, ryska снег, m.fl.).
    Besläktade ord: snöa, snöig
    Hyperonymer: nederbörd, vatten
    Hyponymer: blötsnö, kornsnö, kramsnö, lössnö, nysnö, pudersnö, skare, skarsnö, snöhagel, yrsnö
    Sammansättningar: aprilsnö, blötsnö, decembersnö, drivsnö, höstsnö, julsnö, kanonsnö, konstsnö, kramsnö, lössnö, majsnö, nysnö, polarsnö, pudersnö, regnsnö, snöblandad, snöblind, snöboll, snödjup, snödriva, snödroppe, snöfall, snöflinga, snöglopp, snögubbe, snökanon, snökaos, snökedja, snöleopard, snölykta, snöman, snömängd, snöoväder, snöplog, snöprognos, snöras, snöregn, snöräv, snöröjning, snöskoter, snöskred, snöskulptur, snöskyffel, snöslunga, snöstorm, snötyngd, snötäcke, snövit, snöyra, snöängel, vintersnö, yrsnö
    Fraser: Det som göms i snö kommer upp i tö.
  2. (slang) kokain

Översättningar[redigera]