snö

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Se även sno och snø.

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av snö  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ snö snön
Genitiv snös snöns

snö

  1. nederbörd som faller, eller har fallit, ner från molnen och består av iskristaller som sitter ihop; iskristaller
    Snön faller oftare på vintern än på sommaren.
    Varianter: snög (dialektalt), sno (orsamål)
    Etymologi: Av fornsvenska snior, av fornnordiska snær, från urgermanska *snaiwaz (varav även engelska snow, tyska Schnee, nederländska sneeuw), av indoeuropeiska roten *(s)neigʷʰ- (varav även latin nix, grekiska νίφα, sanskrit स्नेह, snēha, ryska снег, m.fl.).
    Besläktade ord: snöa, snöig
    Hyperonymer: nederbörd, vatten
    Hyponymer: blötsnö, kornsnö, kramsnö, lössnö, nysnö, pudersnö, skare, skarsnö, snöhagel, yrsnö
    Sammansättningar: aprilsnö, blötsnö, decembersnö, drivsnö, höstsnö, julsnö, kanonsnö, konstsnö, kramsnö, lössnö, majsnö, nysnö, polarsnö, pudersnö, regnsnö, snöblandad, snöblind, snöboll, snödjup, snödriva, snödroppe, snöfall, snöflinga, snöglopp, snögubbe, snökanon, snökaos, snökedja, snöleopard, snölykta, snöman, snömängd, snöoväder, snöplog, snöprognos, snöras, snöregn, snöräv, snöröjning, snöskoter, snöskred, snöskulptur, snöskyffel, snöslunga, snöstorm, snötyngd, snötäcke, snövit, snöyra, snöängel, vintersnö, yrsnö
    Fraser: Det som göms i snö kommer upp i tö.
  2. (slang) kokain

Översättningar[redigera]