svin

Se även svín.

Svenska

Substantiv

Böjningar av svin 1-2.	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	svin	svinet	svin	svinen
Genitiv	svins	svinets	svins	svinens

[1] Sus scrofa scrofa

[1] Sus scrofa domesticus

svin

• uttal: /sviːn/

1. gris; individ av däggdjuret Sus scrofa

   Bonden föder upp får och svin.

   Synonymer: gris

   Hyponymer: so, sugga, galt, kulting

   Sammansättningar: svinhuvud, svinkött, svinstia, tamsvin, vildsvin

2. (nedsättande, skällsord) person som beter sig illa

   Du är ett riktigt svin.

   ditt svin

Besläktade ord: svina, svinaktig, svineri, svinig

Fraser: kasta pärlor för svin, kasta pärlor åt svin

Översättningar

För djurarten — se gris

motbjudande person

• bokmål: svin ^(no) n
• danska: svinepels
• engelska: swine ^(en)
• estniska: siga ^(et), sea-
• italienska: porco ^(it)
• nederländska: zwijn ^(nl) n, varken ^(nl) n
• polska: świnia ^(pl) f
• ryska: свинья ^(ru) f
• turkiska: domuz gibi adam
• tyska: Schwein ^(de) n

Fornsvenska

Substantiv

svin n

1. svin

   Nu vilia bønder aldin skogh sin i hælgþ lysa ok suin a han skipa.

   Nu vill bönder fridlysa sin ollonskog och släppa ut svin i den.