swing

Svenska

Substantiv

Böjningar av swing	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	swing	swingen
Genitiv	swings	swingens

swing u

1. (musik) jazzstil som särskilt dominerade under 1930- och 1940-talen, ofta framförd av storband och kännetecknad av svängande rytm samt relativt korta solistiska inslag

   Han lyssnar mest på swing från 40-talet.

   Synonymer: swingjazz, swingmusik

2. (dans) dansstil till swingjazz (1)

   Jämför: jitterbug, lindyhop

Etymologi: Belagt i språket sedan 1934. Av engelska swing.

Sammansättningar: swingjazz, swingorkester, swingpjatt, swingpjatta

Besläktade ord: swinga, swingig

Jämför: bebop, blues, dixieland, tradjazz

Engelska

Verb

Böjningar av swing	Singular		Plural
	1-2:a pers.	3:e pers.
Presens	swing	swings	swing
Preteritum	◀	swang, swung	▶
Perfektparticip	◀	swung, swungen †	▶
Presensparticip	◀	swinging, vard. swingin'	▶

swing

1. pendla, svänga; vagga, vicka, vippa; gunga, svaja, vaja

Substantiv

Böjningar av swing	Singular	Plural
Nominativ	swing	swings
Genitiv	swing's	swings'

swing

1. svängning
2. gunga
3. (musik) swing; musikstil