tillit

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av tillit  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ tillit tilliten
Genitiv tillits tillitens

tillit

  1. det att en person litar på en annan
    Synonymer: förtroende
    Jämför: tilltro
    Han har vunnit hennes tillit.
    Vanliga konstruktioner: tillit till ngn/ngt
    Fraser: (konkreta) hög/stor tillit, /ha/hysa/känna tillit, förlora tilliten, ngt ger tillit, sätta sin tillit till ngn
    Sammansättningar: källtillit, tillitsbrist, tillitsfull
    Användning: Avstavas till-lit.

Översättningar[redigera]