tjuvpojke

Svenska

Substantiv

Böjningar av tjuvpojke	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	tjuvpojke	tjuvpojken	tjuvpojkar	tjuvpojkarna
Genitiv	tjuvpojkes	tjuvpojkens	tjuvpojkars	tjuvpojkarnas

tjuvpojke u

1. (mindre vanligt) pojke som stjäl
2. (överfört, vardagligt) buspojke; okynnig pojke

   1910: Från faren tid, Albert Ulrik Bååth:

   Inte tror jag att det är något ondt i honom, men en tjufpojke är det i alla fall, som gubben morfar hans nog har svårt att hålla reda på.