pojke

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av pojke  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ pojke pojken pojkar pojkarna
Genitiv pojkes pojkens pojkars pojkarnas

Som förled i sammansättningar används pojk-.

pojke

  1. barn av manligt kön
    Pojken dansar och ler.
    Pojkarna leker tillsammans i parken.
    Varianter: pojk
    Synonymer: grabb, gosse, kille, kis (stockholmska), lue (småländska), pilt, påg (skånska), sork (gotländska)
    Antonymer: flicka
    Etymologi: Belagt i svenska språket sedan 1455, av fornsvenska poika, av finska poika (”pojke, son”).
    Sammansättningar: bagarpojke, bollpojke, bondpojke, buspojke, eskortpojke, flickpojke, gatpojke, gatupojke, grannpojke, hisspojke, kökspojke, lillpojke, omslagspojke, pojkansikte, pojkband, pojkbok, pojkbyting, pojkbyxor, pojkcykel, pojkflicka, pojkdröm, pojkflicka, pojkfotboll, pojkfrisyr, pojkgäng, pojkhem, pojkklippt, pojkkläder, pojklag, pojklynne, pojknamn, pojkrum, pojkscout, pojkskola, pojkslyngel, pojkspoling, pojkstreck, pojktokig, pojktycke, pojkvalp, pojkvasker, pojkvän, pojkår, rackarpojke, skeppspojke, skolpojke, småpojke, springpojke, statarpojke, storpojke, strykpojke, telegrampojke, tidningspojke, tjuvpojke, tonårspojke, trumslagarpojke, trädgårdspojke, tvillingpojke, utvikningspojke, vallpojke, överklasspojke
    Besläktade ord: pojkaktig, pojkaktighet
    Se även tesaurus: Ungdom, Mankön, Barndom
  2. sista skvätten i en flaska sprit

Översättningar[redigera]