stjäla

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av stjäla  Aktiv Passiv
Infinitiv stjäla stjälas
Presens stjäl stjäls (stjäles)
Preteritum stal stals
Supinum stulit stulits
Imperativ stjäl
Particip
Presens stjälande, stjälandes
Perfekt stulen

stjäla

  1. (juridik, brottslighet) göra sig skyldig till stöld; (på ett olovligt sätt) ta eller tillskansa sig egendom/-ar som ägs av annan än en själv
    2000:Jan Hansson Svenska Dagbladet - Huvudpersonen i boken är oskyldigt dömd för att ha stulit ett par gamla svettiga basketskor.
    Etymologi: Av fornsvenska stiæla.
    Jämför: råna, snatta
    Synonymer: förskingra, försnilla, knycka, norpa, nalla, palla, roffa, schocksa, sno, tjuva/tjyva, tjåla
    Besläktade ord: bestjäla
  2. smyga sig bort, smita iväg
    1806: Svensk Zoologi, Conrad Quensel:
    År 1711 beledsagade han också sin Herre till Kejsarkröningen i Frankfurt, men som det myckna kanonbullret icke behagade honom, stal han sig bort, och anlände åter lyckligt till sitt vanliga hem, och blef sin ägare trogen så länge han lefde

Översättningar[redigera]