trött

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Adjektiv[redigera]

Böjningar av trött  Positiv Komparativ Superlativ
Attributivt
Obestämd
singular
Utrum trött tröttare  
Neutrum trött
Bestämd
singular
Maskulinum trötte tröttaste
Alla trötta
Plural trötta
  Predikativt
Singular Utrum trött tröttare tröttast
Neutrum trött
Plural trötta
Kompareras alternativt med mer och mest.
Adverbavledning trött

trött

  1. (om person) som känner ett behov av att vila eller sova
    Hon är mycket trött på kvällarna.
  2. (om person) som är utled på eller uttråkad av en företeelse
    Jag är ordentligt trött på svensk politik.
  3. (överfört) oinspirerad, fantasilös
    Ett trött skämt.
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Av fornsvenskans þrøtter (uttröttad; perfektparticip av þrøta, trötta ut). Av samma ursprung som isländskans þreyttr och norskans trøytt
Synonymer: hängig, kraftlös, matt, orkeslös, sliten, slut, slutkörd, urlakad, utpumpad, utsliten
Antonymer: alert, hurtig, livlig, livfull, pigg, rask, sprallig
Besläktade ord: trötthet, trötta, tröttna
Sammansättningar: livstrött, morgontrött
Fraser: vara trött på
Se även: sömnig, dåsig

Översättningar[redigera]

Adverb[redigera]

trött

  1. avledning till adjektivet trött