trött

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska

[redigera]

Adjektiv

[redigera]
Böjningar av trött  Positiv Komparativ Superlativ
Attributivt
Obestämd
singular
Utrum trött tröttare  
Neutrum trött
Bestämd
singular
Maskulinum trötte tröttaste
Alla trötta
Plural trötta
  Predikativt
Singular Utrum trött tröttare tröttast
Neutrum trött
Plural trötta
Kompareras alternativt med mer och mest.
Adverbavledning trött

trött

  1. (om person) som känner ett behov av att vila eller sova (oftast men inte uteslutande efter en ansträngning)
    Hon är mycket trött på kvällarna.
    Synonymer: hängig, kraftlös, matt, orkeslös, sliten, slut, slutkörd, urlakad, utpumpad, utsliten
    Antonymer: alert, hurtig, livlig, livfull, pigg, rask, sprallig
  2. (om person) som är utled på eller irriterad eller uttråkad av en (under en längre tid föreliggane) företeelse
    Jag är ordentligt trött på svensk politik.
    Vanliga konstruktioner: vara trött på något
    Synonymer: less
  3. (överfört) oinspirerad, fantasilös, överanvänd
    2020 (27 jul): Lyssna även till majoriteten (Kristianstadsbladet):
    Tittar- och läsarstormen som begrepp blev snart utnött, genomskådad av publiken och redaktionellt förpassad till arkivet, emellanåt framplockad som ett trött skämt om forna tiders journalistiska slapphet.
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Av fornsvenskans þrøtter (uttröttad; perfektparticip av þrøta, trötta ut). Av samma ursprung som isländskans þreyttr och norskans trøytt
Besläktade ord: trötthet, trötta, tröttna
Sammansättningar: dödstrött, livstrött, morgontrött, småtrött, övertrött
Se även: sömnig, dåsig

Översättningar

[redigera]

Adverb

[redigera]

trött

  1. avledning till adjektivet trött