ur-

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även ur, úr och -ur.

Svenska[redigera]

Affix[redigera]

ur- (prefix)

  1. den allra första eller en tidig (primitiv) form (av något)
    Sammansättningar: urbefolkning, urberg, urindoeuropeiska, urinvånare, urminnes, uroxe, urpremiär, urskog, urtida, uruppförande, urmänniskan, urkraft, urdjur, urspråk, urinsekt, urnordiska, urkälla, uroxe, urkristendom
    Se även: forn-
  2. prefix som förstärker efterledet
    Jag såg en urintressant video på YouTube.
    Synonymer: (se Appendix:Förstärkande)
    Sammansättningar: urbra, urdålig, urfånig, urgod, uridiot, urkonservativ, urless, ursnygg, urspännande, urstark, urusel, uråldrig
    Etymologi: Kan komma av tron att man kunde säga "ur-" framför alla ord medan det ursprungliga användningen egentligen var "urgammal", gammal som från urtiden.

Översättningar[redigera]

Engelska[redigera]

Affix[redigera]

ur- (prefix)

  1. ur- (ursprunglig, första, grund-)
    Sammansättningar: urelement

Tyska[redigera]

Affix[redigera]

ur-

  1. den allra första eller en tidig (primitiv) form (av något)
    Sammansättningar: Urbevölkerung, Urgestein, Urvater
  2. prefix som förstärker efterledet
    Sammansättningar: uralt, urkomisch, urkonservativ