å
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Se även Appendix:Varianter/a.
Innehåll |
Tvärspråkligt [redigera]
Tecken [redigera]
å
å
- en bokstav som återfinns i bland annat de skandinaviska språken
- å är en gemen, och motsvarande versal är Å
Svenska [redigera]
Infinitivmärke [redigera]
å
- uttal: /ɔ/
- (talspråk) att
- 1980: Främlingsstjärnan, Irmelin Sandman Lilius:
- Int för att hans fiol e just någå å ha, den e ju köpt, sade hon.
- 1980: Främlingsstjärnan, Irmelin Sandman Lilius:
Interjektion [redigera]
å
- uttal: /oː/
- utrop av förvåning eller glädje
- 1935: Av samma blod, Agnes von Krusenstjerna:
- Å, det är förfärligt, utropade hon.
- Varianter: åh
- 1935: Av samma blod, Agnes von Krusenstjerna:
Översättningar [redigera]
Konjunktion [redigera]
å
- uttal: /ɔ/
- (talspråk) och
- 1980: Främlingsstjärnan, Irmelin Sandman Lilius:
- Sku du kunna bli kvar här å lära dej spela på husbonns fiol å gifta dej me mej…?
- Varianter: o, o̲
- 1980: Främlingsstjärnan, Irmelin Sandman Lilius:
Preposition [redigera]
å
- uttal: /oː/
- (ålderdomligt, i uttryck) på
- 1891: Vapensmeden, Viktor Rydberg:
- Medan han lyssnade till mästers ord, voro hans ögon riktade mot den mitt å gården stående jättelindens krona, i vilken morgonsolens glitter lekte och vari starar och andra sångfåglar väsnades och sjöngo i kapp med de nyss började hammarslagen från smedjorna.
- Användning: Nu blott i vissa fraser, som till exempel å ena/andra sidan och å någons vägnar samt i vissa sammansättningar, såsom åberopa och åskådare. I modern svenska har annars ordet ersatts av på.
- 1891: Vapensmeden, Viktor Rydberg:
- (dialektalt) av
- 1977: Blåa sko’ (Till Mossan!), Kal P. Dal:
- Men läraren sa: ”Ta dom å daj för dom luktar ju skit”
- Varianter: åv
- 1977: Blåa sko’ (Till Mossan!), Kal P. Dal:
Sammansättningar [redigera]
på
Fraser [redigera]
på
Översättningar [redigera]
se på
se av
Substantiv [redigera]
| Böjningar av å | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | å | ån | åar | åarna |
| Genitiv | ås | åns | åars | åarnas |
å
- uttal: /oː/
Etymologi [redigera]
Av fornsvenska ā, av fornnordiska á, av urgermanska ahwō, av den urindoeuropeiska roten *akʷā- (”vatten”), bildat ur *h₂ekʷ (”dricka”), varav även urgermanska *awjō och därmed svenska ö. Besläktat med norska å, isländska á, fornengelska īeġ ("ö", första ledet i engelska island), forntyska aha (tyska Ache), latinska aqua ("vatten"; härav franska eau, spanska agua, rumänska apă, italienska acqua och portugisiska água) och ryska Ока (Oka, en biflod till Volga).
Översättningar [redigera]
vattendrag
Bokmål [redigera]
Infinitivmärke [redigera]
å
Substantiv [redigera]
| Böjningar av å | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| femininum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | å | åa | åer | åene |
| Genitiv | ås | åas | åers | åenes |
| Böjningar av å | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| maskulinum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | å | åen | åer | åene |
| Genitiv | ås | åens | åers | åenes |
å f eller m