å

Se även Appendix:Varianter/a.

Tvärspråkligt

Tecken

å

å

1. en bokstav som återfinns i bland annat de skandinaviska språken

   å är en gemen, och motsvarande versal är Å

Svenska

Infinitivmärke

å

• uttal: /ɔ/

1. (talspråk) att

   1980: Främlingsstjärnan, Irmelin Sandman Lilius:

   Int för att hans fiol e just någå å ha, den e ju köpt, sade hon.

Interjektion

å

• uttal: /oː/

1. utrop av förvåning eller glädje

   1935: Av samma blod, Agnes von Krusenstjerna:

   Å, det är förfärligt, utropade hon.

   Varianter: åh

Översättningar

utrop av förvåning eller glädje  

engelska: oh (en)

Konjunktion

å

• uttal: /ɔ/

1. (talspråk) och

   1980: Främlingsstjärnan, Irmelin Sandman Lilius:

   Sku du kunna bli kvar här å lära dej spela på husbonns fiol å gifta dej me mej…?

   Varianter: o, o̲

Preposition

å

• uttal: /oː/

1. (ålderdomligt, i uttryck) på

   1891: Vapensmeden, Viktor Rydberg:

   Medan han lyssnade till mästers ord, voro hans ögon riktade mot den mitt å gården stående jättelindens krona, i vilken morgonsolens glitter lekte och vari starar och andra sångfåglar väsnades och sjöngo i kapp med de nyss började hammarslagen från smedjorna.

   Användning: Nu blott i vissa fraser, som till exempel å ena/andra sidan och å någons vägnar samt i vissa sammansättningar, såsom åberopa och åskådare. I modern svenska har annars ordet ersatts av på.

2. (dialektalt) av

   1977: Blåa sko’ (Till Mossan!), Kal P. Dal:

   Men läraren sa: ”Ta dom å daj för dom luktar ju skit”

   Varianter: åv

Sammansättningar

på

åberopa ådagalägga ådöma åhöra åkalla åklaga åkomma åligga ålägga åminnelse ånyo åsamka åse

åsido åsikt åskåda åstunda åsyfta åsyn åta åtala åtanke åteckna åverkan åvila åvägabringa

av

åbäke

åstad

Fraser

på

å bane å båle bränna(s) fara å färde vara å färde

å ena sidan … å andra sidan å någons sida å någons vägnar

Översättningar

se på  

se av  

Substantiv

Böjningar av å	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	å	ån	åar	åarna
Genitiv	ås	åns	åars	åarnas

å

• uttal: /oː/

1. litet vattendrag, i allmänhet större än en bäck men mindre än en flod

   Hyperonymer: vattendrag

   Kohyponymer: dike, bäck, älv, flod, ström, kanal

Etymologi

Av fornsvenska ā, av fornnordiska á, av urgermanska ahwō, av den urindoeuropeiska roten *akʷā- (”vatten”), bildat ur *h₂ekʷ (”dricka”), varav även urgermanska *awjō och därmed svenska ö. Besläktat med norska å, isländska á, fornengelska īeġ ("ö", första ledet i engelska island), forntyska aha (tyska Ache), latinska aqua ("vatten"; härav franska eau, spanska agua, rumänska apă, italienska acqua och portugisiska água) och ryska Ока (Oka, en biflod till Volga).

Översättningar

vattendrag  

bokmål: å (no) engelska: stream (en), creek (en) franska: ruisseau (fr), rivière (fr)

polska: rzeczka (pl), strumień (pl) tyska: Bach (de), Fluss (de)

Bokmål

Infinitivmärke

å

1. att

Substantiv

Böjningar av å	Singular		Plural
femininum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	å	åa	åer	åene
Genitiv	ås	åas	åers	åenes

Böjningar av å	Singular		Plural
maskulinum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	å	åen	åer	åene
Genitiv	ås	åens	åers	åenes

å f eller m

1. å