an

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Se även an-, -an, àn, án, ān, ăn, ǎn, ån och än.

Svenska[redigera]

Adverb[redigera]

an

  1. som verbpartikel och sammansättningsförled i mer eller mindre fasta verbuttryck som gå an, komma an på, göra an, kom an!, ansluta

Fraser[redigera]

Preposition[redigera]

an

  1. (i bokföring) till

Substantiv[redigera]

Böjningar av an  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ an ana endr endrin
Genitiv an an anum anum

an f

  1. (botniamål) and Anas
    Etymologi: Av fornsvenska and, av fornnordiska ǫnd.
    Sammansättningar: gresan, ísan, vríþan, viggan, spíkan

Bokmål[redigera]

Adverb[redigera]

an

  1. an

Danska[redigera]

Adverb[redigera]

an

  1. an

Engelska[redigera]

Artikel[redigera]

an

  1. en, ett; obestämd artikel, singular
    Grammatik: Används före ord som uttalas med inledande vokal.

Se även[redigera]

Franska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av an  Singular Plural
Maskulinum an ans

an

  1. år
    Synonymer: année

Lågskotska[redigera]

Konjunktion[redigera]

an

  1. och

Norn[redigera]

Pronomen[redigera]

an

  1. han

Nynorska[redigera]

Adverb[redigera]

an

  1. an

Tyska[redigera]

Preposition[redigera]

an

  1. vid
  2. till
  3. mot

Grammatik[redigera]

  • an styr dativ när verbet anger befintlighet och ackusativ när det anger rörelse eller riktning.

Älvdalska[redigera]

Pronomen[redigera]

an

  1. han
  2. man (generiskt pronomen)