han

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Se även hån och hän.

Svenska[redigera]

Pronomen[redigera]

han (personliga pronomen)

  1. personligt pronomen som syftar på den omtalade i subjektsform om den omtalade har maskulint genus; personligt pronomen i tredje person singular nominativ maskulinum
    Synonymer: ånn (orsamål)
  2. (vardagligt, talspråkligt) personligt pronomen som syftar på den omtalade i ackusativform om den omtalade har maskulint genus; personligt pronomen i tredje person singular ackusativ maskulinum
    Jag såg han igår.
    Användning:
    • I talspråk används det enklitiska pronomenet 'an.
    • Enligt språkrådet anses ackusativformen han ej korrekt i vårdat språk.
  3. (ålderdomligt, dialektalt, mindre brukligt) som tilltalsord till person av manligt kön till vilken den talande inte vill säga du; dels (ålderdomligt) för att visa hövlighet (ofta till person med högre social status), istället av ni eller titel; dels (folkligt i vissa trakter) till främmande personer; dels (mindre brukligt, vardagligt) till personer av lägre samhällsställning eller till underordnade (ofta med bristande hövlighet); dels (vardagligt) skämtsamt nedlåtande
    God dag, min herre. Vill han ha lite kaffe?
  4. (demonstrativt) mer eller mindre som demonstrativt pronomen, för att peka ut person av manligt kön (ofta i motsats till någon annan)
    Han som sitter vid fönstret är min bror.
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.  

Etymologi[redigera]

Runsvenska, nominativ hann (han m.fl. varianter), ackusativ hann (han m.fl. varianter), fornsvenska, nominativ och ackusativ han, fornisländska, nominativ hann (< *hānʀ < *hānaʀ), ackusativ hann (< *hānan). Ett endast nordiskt ord.

Översättningar[redigera]

Danska[redigera]

Pronomen[redigera]

han

  1. han

Bokmål[redigera]

Pronomen[redigera]

han

  1. han

Fornsvenska[redigera]

Pronomen[redigera]

han

  1. han

Spanska[redigera]

Verb[redigera]

han

  1. böjningsform av haber