han

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Se även hån och hän.

Svenska[redigera]

Pronomen[redigera]

han (personliga pronomen)

  1. personligt pronomen som syftar på den omtalade i subjektsform om den omtalade har maskulint genus; personligt pronomen i tredje person singular nominativ maskulinum
    Synonymer: ånn (orsamål)
  2. (dialektalt, vardagligt, talspråkligt) personligt pronomen som syftar på den omtalade i ackusativform om den omtalade har maskulint genus; personligt pronomen i tredje person singular ackusativ maskulinum
    Jag såg han igår.
    Användning:
    • I talspråk används det enklitiska pronomenet 'an.
    • Enligt språkrådet anses ackusativformen han ej korrekt i vårdat språk.
    Synonymer: 'n (umemål)
  3. (ålderdomligt, dialektalt, mindre brukligt) som tilltalsord till person av manligt kön till vilken den talande inte vill säga du; dels (ålderdomligt) för att visa hövlighet (ofta till person med högre social status), istället av ni eller titel; dels (folkligt i vissa trakter) till främmande personer; dels (mindre brukligt, vardagligt) till personer av lägre samhällsställning eller till underordnade (ofta med bristande hövlighet); dels (vardagligt) skämtsamt nedlåtande
    God dag, min herre. Vill han ha lite kaffe?
  4. (demonstrativt) mer eller mindre som demonstrativt pronomen, för att peka ut person av manligt kön (ofta i motsats till någon annan)
    Han som sitter vid fönstret är min bror.
  5. (ålderdomligt, dialektalt) den
  6. (umemål) detsamma som 1 och 4
  7. (umemål) man
    Synonymer: du
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.  

Etymologi[redigera]

Runsvenska, nominativ hann (han m.fl. varianter), ackusativ hann (han m.fl. varianter), fornsvenska, nominativ och ackusativ han, fornisländska, nominativ hann (< *hānʀ < *hānaʀ), ackusativ hann (< *hānan). Ett endast nordiskt ord.

Översättningar[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av han  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ han hana *hānen, hēnren
Genitiv

han f

  1. (umemål) hand

Översättningar[redigera]

Bokmål[redigera]

Pronomen[redigera]

han

  1. han

Danska[redigera]

Pronomen[redigera]

han

  1. han

Fornsvenska[redigera]

Pronomen[redigera]

han

  1. han

Nynorska[redigera]

Pronomen[redigera]

han

  1. han

Spanska[redigera]

Verb[redigera]

han

  1. böjningsform av haber