he

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Se även He.

Tvärspråkligt[redigera]

Kod[redigera]

he

he

  1. (ISO 639-1) kod för språket hebreiska

Svenska[redigera]

Pronomen[redigera]

he

  1. (norrländska, österbottniska, traditionell nyländska) det
    Varianter: e

Användning[redigera]

Används i traditionella nyländska och i österbottniska dialekter som pronomen för neutrala ord, ett av tre genus (han, hon, he).[1]

Verb[redigera]

he

  1. (norrländska) sätta, ställa, lägga, placera
    Igår hedde jag upp julsakerna, var ska jag he den?
    Den hedde jag iväg redan för två år sedan.
    Den slängde/hade jag iväg redan för två år sedan.
    Nu får du ta och he dig iväg härifrån
    Nu får du ta och ge dig iväg härifrån
    He på lampan!
    Tänd lampan!.

Var har du hett den?

Etymologi[redigera]

He är ett verb som förekommer flitigt i de flesta norrländska dialekter, och är från början en kortform av verbet häva (fornsvenska hæfia, fornisländska hefja) men har med tiden fått en något annan betydelse än grundordet. Det verkar dock vara tämligen okänt inom de sydligare dialekterna. Detta ord kan närmast jämföras med engelskans put eller franskans mettre. He används ofta i olika uttryck för att ersätta ord som sätta, ställa, lägga, placera.

Grammatik[redigera]

Precis som alla andra verb böjs även verbet he. Däremot då det endast är ett dialektalt ord och således inte är en del av Svenska Akademins Ordlista har det kommit att råda lite delade meningar om böjningen av he. De flesta hävdar att ordet böjs he (infinitiv), her (presens), hedde (imperfekt), hett (supinum) och He! (imperativ). I de flesta dialekter uttalas dock presensformen i talspråk he och supinum- och/eller imperfektformen hedd.

Engelska[redigera]

Pronomen[redigera]

he

  1. han

Finska[redigera]

Pronomen[redigera]

he

  1. de, om personer
    Synonymer: ne (talspråk)

Källor[redigera]

  1. Forskningscentralen för inhemska språk: Hur hon, han, he blivit den och de i Nyland