olla

Svenska

Substantiv

Böjningar av olla	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	olla	ollan	ollor	ollorna
Genitiv	ollas	ollans	ollors	ollornas

olla

1. † (dödform) låda i vilken säd mältades
2. lådliknande kärl med med spjälad botten som (förr) användes för att torka frukt och grönt, eller för till förvaring av frukt

Verb

Böjningar av olla	Aktiv	Passiv
Infinitiv	olla	ollas
Presens	ollar	ollas
Preteritum	ollade	ollades
Supinum	ollat	ollats
Imperativ	olla	–
Particip
Presens	ollande, ollandes
Perfekt	ollad

olla

• uttal: /ˈɔˌla/

1. (slang) vidröra något med toppen på penis och/eller klitoris (ollonet) i syfte att förnedra eller besudla

   Han ollade sin kompis tandborste för att jävlas.

2. utföra skateboardtricket ollie

Etymologi

Åtminstone sedan 1990-talet, verbbildning av ollon.

Finska

Verb

olla

1. (kopula) vara (ett verb som tillskriver subjektet en identitet eller egenskap)

   Olen ruotsalainen.

   Jag är svensk.

2. hjälpverb för perfekt och pluskvamperfekt; ha(va)

   En ole tehnyt mitään väärää.

   Jag har inte gjort någonting falskt.

   Olin jo syönyt, kun hän tuli.

   Jag hade redan ätit när han/hon kom.

3. en ägare i adessiv + tredje person singular + det ägda i nominativ, partitiv eller ackusativ = ha (äga)

   Minulla on rahaa.

   Jag har pengar.

   Minulla ei ollut mitään mahdollisuuksia voittaa.

   Jag hade inga möjligheter att vinna.