Hoppa till innehållet

Appendix:Bring/560. Språk

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
substantiv

allmogespråk, dotterspråk, fingerspråk, folkspråk, högspråk, jollerspråk, kotterispråk, moderspråk, riksspråk, samtalsspråk, skriftspråk, slangspråk, stamspråk, systerspråk, talspråk, teckenspråk, tjuvspråk, universalspråk, urspråk, vardagsspråk, vulgärspråk, världsspråk, ögonspråk, mål, landsmål, landskapsmål, modersmål, tungomål, munart, provinsialism, dialekt, bonddialekt, provinsdialekt, rotvälska, volapyk, esperanto, esperantist, språkbruk, språkfel, språkförbistring, språklära, språkriktighet;

lingvist, lingvistik, filolog, filologi, filologmöte, landsmålare, polyglott, etymolog, etymologi, grammatik, grammatika, grammatiker, terminologi, fras, fraseologi, frasförråd, retor, retorik, retorisk figur, vältalare, vältalighet, bunden stil, obunden stil, vers, prosa, vitterhet, vitterlek, vitterlekare, belletrist, belletristik, skönlitteratur, poesi, poet, dikt, diktkonst;

skriftställare, press, litteratur, litteratör, humaniora, klassiker, klassicitet, orientalist, babylonisk förbistring, pantomim.

verb

språka, språkas vid, tala, uttrycka sig, grammatisera, stilisera, författa.

adjektiv, adverb

språklig, språkenlig, språkkunnig, språkriktig, språkvidrig, urspråklig, munartlig, terminologisk, fraseologisk, etymologisk, grammatisk, grammatikalisk, lingvistisk, filologisk, orientalisk, klassisk, retorisk, vältalig, uttrycksfull, onomatopoetisk, skönlitterär, poetisk, prosaisk, litterat, litterär.