befall

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Verb[redigera]

befall

  1. böjningsform av befalla

Engelska[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av befall  Singular Plural
1-2:a pers. 3:e pers.
Presens befall befalls befall
Preteritum befell
Perfektparticip befallen
Presensparticip befalling, vard. befallin'

befall

  • uttal: /bɪˈfɔːl(brittisk engelska)
  1. drabba, inträffa, hända
    2013 (15 apr): The Wreck of the Euro (The American Interest):
    As we’ve said before, with the exception of communism itself, the euro has been the biggest economic catastrophe to befall the continent (and the world) since the 1930s.
    Som vi sagt tidigare, med undantag för själva kommunismen, är euron den största ekonomiska katastrof att drabba kontinenten (och världen) sedan 1930-talet.
    Etymologi: medelengelska befallen, av fornengelska befeallan (”falla, berövas, tillskrivas, tillfalla”), motsvarande be- + fall. Besläktat med nederländska bevallen ("behaga"), tyska befallen, och svenska befalla.
    Besläktade ord: befalling, misbefall