bre

Svenska

Verb

Böjningar av bre	Aktiv	Passiv
Infinitiv	bre	bres
Presens	brer	bres
Preteritum	bredde	breddes
Supinum	brett	bretts
Imperativ	bre	–
Particip
Presens	bredande, bredandes
Perfekt	bredd

bre

• uttal: breː

1. variant av breda

   Fraser: (partikelverb) bre på, bre ut, bre ut sig

   Etymologi: I skrift åtminstone sedan 1688, apokoperad form av breda.

Översättningar

se breda

Substantiv

bre (oböjligt)

• uttal: ˈbrɛ

1. (förortsslang) kort för bror eller broder i betydelsen nära vän

   Ey bre, var är ni jaow?

   Jämför: jaow

Bokmål

Substantiv

Böjningar av bre	Singular		Plural
maskulinum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	bre	breen	breer	breene
Genitiv	bres	breens	breers	breenes

bre

1. (naturgeografi) glaciär

   Breene raserte landskapet vårt under siste istid.

   Glaciärerna förstörde vårt landskap under sista istiden.

Verb

bre

1. (transitivt) smälta, få att smälta

   bre smør i kjelen

   smälta smör i grytan

2. stryka (med tjära), måla
3. bre (breda), sprida (armar, hö)

   bre om sig

   breda ut sig (utbreda sig, tillväxa)

   Varianter: breie

Korniska

Substantiv

bre

1. större kulle eller mindre berg

Nynorska

Substantiv

Böjningar av bre	Singular		Plural
maskulinum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	bre	breen	brear	breane

bre m

1. (naturgeografi) glaciär

   Varianter: brede

Verb

bre

1. (intransitivt) töa, smälta
2. (transitivt) smälta, få att smälta

   bre smøret i kjelen

   smälta smöret i grytan

3. stryka (med tjära), måla
4. ruva

Varianter: brede