brottning

Svenska

Substantiv

Böjningar av brottning	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	brottning	brottningen	brottningar	brottningarna
Genitiv	brottnings	brottningens	brottningars	brottningarnas

brottning

1. (kampsport) tvekamp där kämparna söker att med muskelstyrka bryta ned eller kasta omkull varandra; särskilt i fråga om tvekamp efter bestämda regler bedriven såsom sport

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1884.

   Sammansättningar: parterrbrottning, brottningsmatch

   Besläktade ord: brotta, brottare, brottas

Översättningar

tvekamp där kämparna söker att med muskelstyrka bryta ned eller kasta omkull varandra

• bokmål: bryting
• bretonska: gouren ^(br)
• danska: brydning
• engelska: wrestling ^(en)
• finska: paini ^(fi)
• franska: lutte ^(fr) f
• frisiska: wrakseljen
• iriska: iomrascáil
• isländska: glíma ^(is) f
• katalanska: lluita ^(ca) f
• nynorska: bryting
• portugisiska: luta ^(pt)
• spanska: lucha ^(es) f, pancracio ^(es) m
• turkiska: güreş ^(tr)
• tyska: Ringen ^(de) n, Ringkampf ^(de) m