distress

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Engelska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av distress  Oräknebart
Nominativ distress
Genitiv distress's

distress

  1. trångmål, svårighet
  2. bedrövelse
  3. nöd, nödställdhet
  4. sjönöd
  5. smärta
  6. (juridik) utmätning

Verb[redigera]

Böjningar av distress  Singular Plural
1-2:a pers. 3:e pers.
Presens distress distresses distress
Preteritum distressed
Perfektparticip distressed
Presensparticip distressing, vard. distressin'

distress

  1. oroa, bedröva, bekymra
  2. plåga, pina, smärta
    I find this most distressing.
    Jag finner detta oerhört smärtsamt.