draga

Se även dragga, dragá, dragà, drága och drąga.

Svenska

Verb

draga

1. ålderdomlig variant av dra

   Besläktade ord: dragare, dragning

   Grammatik: i talspråk förekommer perfektformen "dratt"

Grammatik

Person	Aktiv Infinitiv	Passiv Infinitiv	Aktiv Presens Indikativ	Aktiv Imperfekt Indikativ	Aktiv Presens Konjunktiv	Aktiv Preterium Konjunktiv	Imperativ	Passiv Presens Indikativ	Passiv Preteritum Indikativ	Passiv Imperfekt Konjuntkiv	Passiv Imperfekt Konjunktiv	Perfekt Particip	Presens Particip
1:a (jag)	draga	dragas	drager	drog	drage	droge	-	drages	drogs	drages	droges	dragen	dragande, dragandes
2:a (du)			drager	drog	drage	droge	drag	drages	drogs	drages	droges
3:e (han, hon, hen, man, den, det)			drager	drog	drage	droge	drage	drages	drogs	drages	droges
1:a plural (vi)			drage	droge	drage	droge	dragom	dragas	drogos	dragas	droges
2:a plural (I)			dragen	drogen	dragen	drogen	dragen	dragens	drogens	dragens	drogens
3:e plural (de)			draga	drogo	drage	droge	drage	dragas	drogos	dragas	droges

Bottniska

Verb

draga

1. dra
2. innehålla, rymma

   Pottę hérnă drag ið stóp.

   Denna flaska innehåller ett stop.

Etymologi: Av fornnordiska draga.

Grammatik: Pres. sg. drag, pl. draga, ipf. sg. dró, pl. dróv’, sup. drǫgjið eller dregjið; i Kalix drǫǫ, perf. part. drǫgji.

Besläktade ord: dorgj, drag, dragas, dragn’, drǫgu, drett’, drǿg

Färöiska

Verb

draga

• uttal: /ˈtɾɛːa/

1. dra

   Synonymer: toga, hála

Isländska

Verb

draga

1. dra

   Synonymer: toga

2. skjuta upp
3. nå

   Synonymer: ná

Spanska

Substantiv

Böjningar av draga	Singular	Plural
Femininum	draga	dragas

draga

1. mudderverk

Verb

draga

1. böjningsform av dragar